Sommaren 2014
Men efter det gick saker och ting framåt. Eller det var åtminstone vad vi trodde. Alex fick tillbringa sin födelsedag i Umeå, men jag åkte upp dit och hade med mig en härlig, fryst Coop-tårta, eftersom det var det enda han fick äta. Det var en fin dag. Bara två veckor senare fick han komma hem, och han fick vara hemma ett bra tag. Glädjen var så stor första gången jag hörde honom plinga på sin gitarr igen. Jag satt utanför hans dörr och bara njöt. "And we'll all go together, to pull wild mountain thyme. All across the purple heather, will you go, lassie, go".
Veckorna gick och jag mådde faktiskt bra. Alex värden ville aldrig riktigt stiga, därav kunde han inte få några cellgifter, men vi tänkte inte riktigt på det. Vi var bara glad att han var hemma. Dock visste vi att det bara var en tidsfråga innan han skulle skickas upp till Umeå igen för en längre period. Men man såg inget spår av cancern just då.
En dag i juni tog det slut med mig och min dåvarande pojkvän, och det är väl aldrig kul. Men jag kände mig ensam och nedstämd, som jag redan varit så länge. Så den 28 juni 2014 packade jag en resväska och åkte upp till Umeå, för att hälsa på min morbror som jag inte träffat på flera år. Det var faktiskt himla trevligt, och han fick mig verkligen att känna mig som hemma. Det är väl knappast någon som glömt den sommaren, sommaren 2014. Solen sken varje dag, och jag kunde fokusera på mig själv, för första gången på väldigt länge. Tänka. Gå igenom saker och ting som jag länge försökt förtränga. Alex var på besök på NUS ungefär en gång varannan vecka, och vi hade mycket att ta igen. Han frågade när jag skulle komma hem igen, "Jag vet inte" sa jag.
En dag i juni tog det slut med mig och min dåvarande pojkvän, och det är väl aldrig kul. Men jag kände mig ensam och nedstämd, som jag redan varit så länge. Så den 28 juni 2014 packade jag en resväska och åkte upp till Umeå, för att hälsa på min morbror som jag inte träffat på flera år. Det var faktiskt himla trevligt, och han fick mig verkligen att känna mig som hemma. Det är väl knappast någon som glömt den sommaren, sommaren 2014. Solen sken varje dag, och jag kunde fokusera på mig själv, för första gången på väldigt länge. Tänka. Gå igenom saker och ting som jag länge försökt förtränga. Alex var på besök på NUS ungefär en gång varannan vecka, och vi hade mycket att ta igen. Han frågade när jag skulle komma hem igen, "Jag vet inte" sa jag.